Jag antar att många svarar köket, om man skulle fråga vilket rum de spenderar mest tid i. Men trots att jag har ett stort och trivsamt kök blir svaret på den frågan sovrummet för min del. Jag älskar mitt sovrum. Det är oproportionerligt långsmalt och större än sovrum brukar vara. Men anledningen till att jag trivs där är nog det ljusa läget, sydväst, och att jag alltid har fönstret öppet mot innergården. På grund av storleken har det genom åren tryckts in för mycket möbler (vintage-impulsköp givetvis) men nu tänkte jag göra en nystart där inne, och slänga ut lite gammalt. Dessutom tänkte jag uppdatera min gamla sänggavel. Idag ska jag nämligen iväg till tapetseraren. Jag har inte hunnit förbereda mig, och vet inte riktigt vad jag vill ha, så jag tänker lite högt här nu till bilder som jag gillar innan jag åker iväg. Hanna Wessmans vita sänggavel ovan är enkel och fin. Jag gillar att den inte är så hög då det lätt blir någon slags "tron" eller palatskänsla då. Det vill jag inte ha. Det ska vara enkelt. Nitar är ju fint, och har varit mycket populärt på senare år. Den mörkt blå är designad av Louise Liljencrantz och på bilden under är Petras/House of Philia. Kul med det grå zebratyget som gör att gaveln får lite attityd samtidigt som stilen är klassisk. Linne är ju min grej så jag skulle kunna tänka mig något sånt här också. Jag lånade Emelie Törlings header då jag inte hittade någon bild på sänggaveln på hennes blogg. Spana också in sängborden och lamporna; såå snyggt! Men här är den; min finaste sänggavel. Men den är ju inte stoppad utan ser mer ut som ett överdag. Det vore kul att gå all in på en rejäl sänggavel men känner jag mig själv rätt blir det hellre något i den här stilen. Men jag känner mig rätt öppen så vi får se var vi landar. Nu ska jag fräscha till mig efter morgonens löprunda. Mötte förresten kronprinsessan i löpspåret som kom i högt tempo med barnvagnen (nåt stort schabrak) i ena handen. Jäklar vad fräsch hon var, aldrig sett henne så snygg på bild. Så imponerad av småbarnsmammor som kommer igång med träningen så snart, och inte ser ett barn som ett hinder för träning. Själv ser jag hinder överallt... ha ha. Men nu är det gjort för dagen!
