I kväll tog vi en promenad från vår by över till nästa vik, då jag ville visa mitt resesällskap det fantastiska klostret Chrisopigi. Själva klostret ligger mitt på klippan som går ut i vattnet, och en liten bro förbinder klippan med fastlandet. Havet låg spegelblankt. Enligt en av legenderna - det finns åtskilliga - befann sig två unga flickor på klippan då de blev attackerade av pirater. De bad till Jungfru Maria om hjälp och klippan sprack mitt itu. Om det hjälpte förtäljer inte historien. I klostrets kyrka finns som i alla grekiska kyrkor en viktig ikon. Denna ikon hittades - som många andra grekiska ikoner - flytande i havet av en fiskare. Ikonen Panagia Chrisopigi anses ha helande krafter och det sägs att den har utfört mer än 35 mirakel. Vi bestämde oss för en skön vätskepaus på ett ställe på standen innan vi gick ut till klostret på klippan, och hann konstatera att det var bröllop på gång. Så enkel och vacker dukning, och jag antar att alla gäster får med sig en lykta karaktäristisk för ön hem från bröllopet. Sedan kom våra kids, fyra stycken mellan 7 och 10 skrikande ur vattnet och sade att det gjorde ont. Yeah right, tänkte vi, och det var den sköna stunden, men det visade sig att de faktiskt simmat in i massa havsanemoner och hade stora utslag över kroppen. Vilket drama. Helt ofarligt dock, och restaurangägaren kom med salva och is. Inte första gången de var med om detta tydligen... Vi virade in oss i handdukarna och krashade bröllopet som faktiskt pågick precis när vi kom ut till klostret. Så härligt med trappan som går rakt ut i havet på klippan vid klostret. Sen tog vi den vackra stigen längs havet tillbaka till vår by. My crew. Lite gnälliga men gulliga. Hem till vårt lilla beach house i solnedgången (första huset på klippan vid vattnet till vänster om den lilla båten). Mer om det en annan dag.
