Jag och min förstfödda bestämde oss för att ta semester från semestern och tog en tripp till Granada uppe i bergen. Det rörde sig bara om en natt (och två hela dagar) så jag hade inte lagt ner jättemycket energi på att leta hotell. Därför var det verkligen en trevlig överraskning när vi checkade in på Hotel Casa 1800. Vi fick ett riktigt prinsessrum med en egen vindlande liten trapp upp till något som jag antar var ett litet torn på byggnaden från 1500-talet. Därifrån hade vi magisk utsikt över takåsarna och även Alhambra åt ena hållet. Det allra bästa var att komma in på gården efter en dag i värmen och myllret på stan vilket verkligen kändes som att kliva in i en lugn och sval oas. Det fanns ingen minibar på rummet men istället en lounge där man kunde ta vatten, läsk och kaffe när man ville och dessutom serverades en fin afternoon tea som vi stod oss bra på. Frukosten var också bra. Detta är alltså ett trestjärnigt hotell men vi saknade absolut ingenting, och jag kan varmt rekommendera Hotel Casa 1800 Granada (finns ett systerhotell i Sevilla). Mycket prisvärt och bra om man vill ta en tripp upp till Granada. Hotellet ligger vid floden i det gamla arabiska området Albaicín och är lätt att hitta till och läget känns tryggt och trevligt. Alldeles utanför ligger en helt ok restaurang och rakt över floden ett par mysiga barer. Dessutom är torget med taxi och bussar bara ett stenkast bort. Givetvis stod ett besök på Alhambra högst på listan. Biljetter måste köpas på nätet i förhand om man ska kunna komma in i Nasrid Palaces. Det var galet varmt trots att jag hade bokat biljetter sent på eftermiddagen. Vi hade hattar och solfjädrar men letade skugga hela tiden. Jag kan tänka mig att det är betydligt behagligare på vinterhalvåret. På kvällen gav vi oss högre upp i Albaicín för att utforska och se Alhambra i solnedgången. De moriska influenserna är starka så klart, och för mig som älskar Marrakesh var Granada en riktig juvel. Och så skönt att komma bort från svenskar och engelsmän vid kusten. Här är det ändå mest spanjorer. När man har två barn så tätt (8 och 9 år) är det viktigt att ibland skapa egentid med varje barn tycker jag. Efter den här resan fick jag dock dra slutsatsen att det nog är jag själv som har störst behov att få rå om ett barn i taget. Flickorna saknade varandra enormt. Den stora gick bara och funderade på vad hon skulle köpa för present till den lilla och längtade efter sin syster. Vi fick rapporter om att det var ännu värre ställt i huset vid stranden. Lillplutten ville inte ens bada. Allt var tråkigt utan storasyster. Jag är ändå glad att vi gjorde den här lilla trippen, och lillasyster är lovad motsvarande senare i sommar. Men sen kanske jag ger upp. Det är bara att inse att de hör ihop; systrar och bästa vänner. Nu är jag nyfiken på en annan ort här nere med arabiska influenser som verkar vara helt i min stil; nämligen Tarifa som Valerie Aflalo skriver så varmt om. Men det får bli nästa gång. Nu är vår vistelse här nere snart slut och det är dags att åka hem och packa om för en annan typ av resa.
