Annons
Annons


Öluffa i Kykladerna


Här kommer en summering om att öluffa (med barn) i Kykladerna. För att undvika att köra slut på oss själva redan första dagen, bokade vi en kvällsflygning ner till Aten. Så skönt att slippa ställa klockan tidigt utan bara ha hela dagen på sig att packa det sista, och sedan dra ut till Arlanda.

Annons

Väl i Aten tog vi flygbussen till Pireus, Atens mindre charmiga hamn där det dessutom rådde sopstrejk och där kan man snacka om sopberg på gatorna, och checkade in på hotell. Klockan var väl runt tio lokal tid, så det var bara att gå och lägga sig direkt.

Nästa morgon tog vi en färja redan 07.15 från hamnen så då fick vi ställa väckarklockan, men det var sista gången på resan. Hotellet erbjöd (en avskyvärd) frukost men då ingick transfer till hamnen. Skönt.

Vi tog en snabb och fräsch båt ut från Pireus. Ju mindre och snabbare, desto dyrare. När man reser med barn dock så kan det, utöver den ekonomiska aspekten, vara mer fördelaktigt med en större men långsammare båt då barnen kan springa runt och leka. Som mellan Sifnos och Serifos. Där testade vi båda, snabbåten som tog 25 minuter och kändes som att åka flygplan, och den långsammare färjan som tog 50 minuter och där vi kunde få lite mer av en båtupplevelse.

Vår första ö var Serifos. Där stannade vi två nätter (tre dagar) och det var en enkel men mysig liten ö. Stranden till vänster i bild ovan där vi hängde, kändes nästan lite tropisk. Personligen kände jag att två nätter räckte, men andra i sällskapet hade gärna stannat längre. Hit kan jag tänka mig att åka tillbaka, och plus för att ön ligger hyfsat nära Aten.

Efter Serifos åkte vi som sagt över till grannön Sifnos, där vi hade hyrt ett litet strandhus i byn Faros. Favorit i repris – ”vår” egen gränd.

Sifnos är en kuperad och rätt bördig ö, där det finns fina vandringsleder. Tanken var att vi skulle vandra på Sifnos, men då ägaren till strandhuset varnade oss för ”massor av giftiga ormar” på grund av värmen, så hoppade vi den idén. Det var helt enkelt för varmt dessutom, så vi låg mest i vattnet under vår tid i byn.

Däremot gick vi på vackra promenader (i flip-flops) på stigarna mellan vikarna. I Faros ligger fyra stränder på raken som man kan gå mellan. Glifo är min favorit, och det finns nog ingen strand där jag badar så mycket som när jag är där. Ett kvällsdopp där är absolut magiskt.

Efter en vecka med två öar, var det dags för del två av vår resa då vi tänkte stanna längre på ett ställe för att varva ner. Kykladerna delas in i den västra och östra delen, och vi skulle åka från den ena till den andra sidan. Antiparos som var vår nästa ö, ser ut att ligga väldigt nära Sifnos på kartan, men vi var tvungen att ta en långsam båt fem timmar för att komma över dit. Eftersom det blåste hårda vindar anlände båten till Paros ett par timmar för sent, vilken äventyrade vår anslutning till Antiparos.

Eftersom min lilla är känslig, köpte jag åksjuketabletter, men hon kväljdes och fick inte ner dem (känslig mot piller också). Som tur var somnade våra barn in och vi klarade oss från sjösjukan, men det var många som sprang med kräkpåsar. Med hjälp av hotellägaren på nästa ställe, hade vi två taxibilar väntandes på oss när vi anlände Paros, och i högsta fart (trodde jag skulle dö) brassade vi över till Punta där vi hann med sista bilfärjan över till Antiparos. Lite drama ska det vara på semestern också.

Antiparos är som en norsk koloni mitt i den grekiska övärlden, och kanske inte den mest genuina ön, men bra med barn. Och det var ju vårt fokus. Det finns en bilfri gågata, och lite mer ytor att röra sig på än i de små byarna vi bodde i tidigare under resan. Här lyxade vi till det och hade ett större boende så vi vuxna kunde få eget rum också. Bara en sån sak!

Runt dag 12 när vi började bli uttråkade undrade vi hur vi tänkte när vi bokade 14 dagar. Ändå kände vi för att stanna längre när vi låg på stranden i slutet av sista dagen. Det var länge sedan jag var så utvilad, badade så mycket och framför allt så härligt att få leva så tätt med barnen. På det stora hela gick allt som planerat, förutom ett par incidenter med kackerlackor och havsanemoner. Men lite drama ska det ju som sagt ändå vara på semestern. Det är det som skapar roliga semesterminnen.

Resan hem pressade vi på en dag, med start vid tio från Antiparos, färja från Paros till Aten, till flygplatsen med metro via Akropolis Museet. Vid midnatt landade vi på Arlanda.

Jag kan verkligen rekommendera att öluffa med barn mellan 6-12 (även om det givetvis går att luffa med små barn också…). Men givetvis måste man tycka om att se färden som en del av målet. Kykladerna har dock något för alla typer av resenärer; Mykonos för partygänget eller Amorgos för romantik till exempel.

Nu är jag alltså i Stockholm och laddar inför nästa resa, som blir något helt annat. Barnen har åkt till farmor och farfar i Skåne, och jag drar till Palma för egen- och vuxentid. Saknar mina tjejer efter att levt så nära dygnet runt, men det ska inte bli helt fel att äta på restaurang utan att behöva tjafsa om att det är paprika i köttfärssåsen. Eller att ligga ostört i skuggan på en takterrass med en bra bok.

LÄS OCKSÅ

DELA (22)
PINNA (0)

Kommentera | Translate


Annons


Laddar