För exakt en vecka sedan satt jag här i solnedgången i Marrakech, och den resan gav mig verkligen en stor dos energi på flera sätt. Att resa är livet för mig och jag är inte redo att ge upp flygandet helt ännu. Jag har nomadblod i mig helt enkelt. Korta distanser tar jag tåget, och långlinjerna försöker jag undvika helt. Här hemma åker jag enbart kommunalt, och det är en utmaning i vardagen då mina tjejer tränar varje kväll i olika delar av stan (läs orten). Men de här "mellandistansresorna" till andra kulturer har jag inte lyckats avstå från ännu, då de är en del av meningen med livet för mig. Därför vill jag tipsa om Marrakech som ett alternativ till weekenden med kompisarna i New York eller solresan till Tulum. Ja, kanske inte lika fancy men desto mer genuint och knasigt. Det gillar jag. Marrakech bjuder på trettio grader och sol den här veckan. Vill tillbaka! Jag tömde mobilen på bilder och här är lite vad vi hann med. Helt galet är att vi inte ens hann med hammam (hotellet hade ett jättefint spa) eller att åka upp till bergen den här gången heller. Det finns helt enkelt så mycket att göra i Marrakech. I alla fall om man gillar mattor och annat krimskrams. Gränden hemma på vår gata i stadsdelen Kasbah (som jag kallar Söder så fattar ni avstånd till city och stil). På gatan köpte vi marockanska pannkakor, msemen, till mellis innan vi trippade in genom den lilla porten till vår riad för helgen. Presenter till tjejerna packades upp på rummet för att fotas och skickas för godkännande via sms. Kräsna typer; förstår inte var de har fått det ifrån? Strandväskorna kostar kanske en tiondel av priset på Mykonos om man säger så... Givetvis ett stopp på nya YSL-museet där vi pausade med en kopp te på deras restaurang. Så "lagom" museum, om ni förstår vad jag menar. Det kan vara jobbigt när det blir för mycket intryck på stora museer, tycker jag. HSP, vet ni. Där hänger till exempel André Raus bilder på Catherine Deneuve i YSL på gatorna i Marrakech. De publicerades ursprungligen i franska Elle 1992. Marrakech har alltid attraherat och inspirerat kreativa själar. Dagarna avslutade vi på taket med tända lyktor under stjärnorna. Det bästa med hela resan. Det är många som skriver till mig och frågar om priser på mattor, men det går inte att svara på sådär rakt av. Det beror på ålder på mattan och så klart på hur bra du är på att förhandla. För mig är de unika konstverk och ingen går att jämföra med en annan. Jag gillade mönstret på den här (ovan). Man får pausa med mintte mellan varven. Den här hade måtten jag letade efter. Men det finns ju så många vackra att det är svårt att välja. Jag vet inte om det är sant, men förklaringen jag fick till att Tuareg-mattorna är rätt dyra är, förutom att efterfrågan är enorm just nu, att Tuareg-folket har till skillnad mot berberna som väver Beni Ouarain-mattor till exempel, rätt gott ställt och är inte angelägna om att sälja vidare sina mattor. Så tuareg-mattorna är enligt matthandlarna dyrare i inköp. Kanske ett försäljningsargument, men ni ser ju själva högarna av ullmattor längs väggarna, medan Tuareg-rullarna inte var lika många. Jag letade efter ett rätt stort exemplar, minst 4 x 3 meter och då stiger priset brant mot en mindre variant. Allt är inte helt klart ännu, men det ser ut som jag bestämt mig och en av mattorna ovan kommer att skeppas hem till mig. Vilken tror ni jag valde? Förutom en lamm tangia åt vi mest vegetariskt. Jag älskar marockansk mat, så fräscht. Den här gången blev det gul keramik istället för grön för min del (ja, ja, lite gröna smågrejer slank ner i shoppingbagen också). Visar min nya vas när jag får dagsljus igen (inplastad ju). Det kommer en ordentlig Marrakech-guide så småningom, men jag väntar lite med den så ni inte tröttnar på Marrakech. Nu ser vi fram emot snö i Stockholm denna vecka, men jag ser det bara som ett tillfälligt bakslag för nu fasen är våren här!
