Sådär, då var vi på väg tillbaka hem till vårt älskade Stockholm efter några dagars julfirande uppe i norr. God mat, långa promenader längs havet och snön kom till slut också. Magiskt. Eftersom vi hade så seg uppkoppling blev det böcker istället för sociala medier och Netflix. Så skönt att koppla bort allt några dagar. Jag har plöjt ett par bra böcker under lika många dagar. För att komma igång med läsningen på vägen upp började jag med något lättare, nämligen släktkrönikan Simma med de drunknade av Lars Mytting. Den finns i pocket och jag tror många läste den i somras. Nu var det alltså min tur, och snaskigare historia får man leta efter. Jag var helt trollbunden de första 150 sidorna, men sedan blev det faktiskt lite tjatigt mot slutet. Men jag kan absolut rekommendera denna spännande läsning för flygresan eller stranden. Därefter var jag redo för julhelgens stora läsupplevelse; Linn Ullmans De oroliga. Den kändes lite motig att börja läsa, för hur många uppväxtskildringar av barn till framgångsrika föräldrar ska man orka läsa. Men det här är så mycket mer än så. Flickan, som huvudpersonen i boken kallas, växer upp med två självcentrerade föräldrar som inte verkar vilja växa upp, vilket inte kan vara lätt. Den ensamstående mamman som har hand om flickan elva månader om året, porträtteras rätt osympatiskt. Det viktigaste i hennes barnuppfostran var att barn skulle dricka mjölk och ha klätterträd i trädgården, medan hon sedan lämnade flickan hos barnflickor i långa perioder. Givetvis bär flickan hela tiden på stark längtan efter mamman som yttrar sig i tvångsbeteenden. Denna längtan innefattar dock inte pappan som dock porträtteras mer kärleksfullt. Så görs även platsen på Fårö där hon bor en månad med honom varje sommar. Pappan som är 48 år äldre än flickan, skildras också under sina sista månader i livet, och det är bitvis rätt humoristiskt faktiskt. Jag streckläste denna bok och den fick mig att reflektera över mitt föräldraskap, åldrandet och mycket annat. Läs!
