Om vem som äger rätten till pressbilder egentligen? Jag tog en runda på nätet bland mina favoritbloggar och såg att Trendenser-Frida hade lagt upp ett kollage av bilder. Till en av bilderna kunde man läsa: ”En kompis frågade mig om tonen bloggarna emellan har hårdnat den senaste tiden. Förmodligen. När till och med läsarna noterar verbala tjyvnyp och subtila pikar mellan raderna så är det väl så. En himla trist utveckling tycker jag”. Jag tänkte att det känner jag inte alls igen. Tvärtom tycker jag att alla är noga med att skriva ”Tipstack till” och ofta lyfter varandra i inlägg som ”veckans höjdare” och ”weekly mix”. Tyvärr skulle jag snart bli varse om dessa hårda toner. En stund senare fick jag ett tips om att jag hängts ut offentligt på en inredningsblogg för att jag skulle ha plagierat ett inlägg hos denna bloggerska. Ord som ”tjuvnyp”, ”falskhet” och ”plagiat” används i blogginlägget som bland annat gällde mitt inlägg om Marimekkos senaste pressbilder med styling av Lotta Agaton och foto av Petra Bindel. Jag är alltid noga med att länka om jag upptäcker något spännande genom en annan bloggare som jag annars inte skulle ha sett. Kanske något reportage från Australien, eller ett hemnet-tips i någon för mig avlägsen kommun, som jag uppenbarligen inte bevakar. Men just i det här enstaka fallet gjorde jag inte det då Marimekkos pressbilder inte var någon nyhet för mig. I våras assade jag nämligen superstylisten Lotta Agaton under några månader för att lära mig mer om arbetet som stylist på högsta nivå. Och just Marimekko-plåtningen var ett av de jobb jag var med på. Vi konstaterade i slutet av arbetsdagen att bilderna blev smått magiska, och jag hade länge väntat på att de skulle släppas så jag kunde blogga om dem. Bilderna var ju inte bara så bra, utan det fanns alltså även en liten personlig anknytning för mig till dem. Därför blir det lite märkligt när man läser att bloggerskan som liknar sitt bloggande vid ”detektivarbete” är så innerligt trött på att ”behöva göra jobbet till fler än sig själv”. Till och med musslorna på pressbilderna är det jag som köpt på Östermalmshallen. Men det här väcker viktiga frågor. Kan man som bloggare egentligen hävda någon slags upphovsrätt på pressbilder för att man skrev om dem först? Är det någon slags tävling? Och om man bearbetar pressbilderna, det vill säga svänger ihop dem i ett kollage, blir det då ens eget arbete? Jag tänker på en händelse för ungefär ett år sedan, när samma bloggerska ironiskt nog publicerade ett inlägg där hon tyckte att just Lotta Agaton hade "kopierat" hennes arbete utan att ha gett henne cred. Då gällde det pressbider från Linum som Lotta, ovetandes om att någon gjort ett kollage av, använde. Men liksom jag, fick hon offentligt en skopa av sleven. I svaret till bloggerskan skriver Lotta (kommentarsfältet) "Jag tror att hela (blogg) världen skulle bli lite bättre om vi alla utgick från att alla vill väl". Word. I slutet av dagen så finns det också en anledning till att producenterna anlitar välrenommerade namn som Lotta Agaton och Petra Bindel. Det borgar inte bara för ett kvalitativt arbete, utan även en sannolikhet att bilderna kommer att få spridning i sociala medier. Det är själva syftet med pressbilder. Personligen tror jag att allt jämnar ut sig i längden. Ibland får man cred när man inte borde ha fått, ibland blir man utan när man borde ha fått. Så tänker jag. Som svar på en av de frågor jag väckte här, nämligen om det är någon slags tävling vi bloggare håller på med, så återgår jag till Fridas inlägg som jag hänvisade till i början av texten och avslutar med hennes citat: "I'm not interested in competing with anyone, I hope we all make it". Ulrika Randel Styling: Lotta Agaton Photo: Petra Bindel Pressbilder för Marimekko
