Om en designklassikers livslängd När jag köper något nytt till mitt hem tänker jag ofta långsiktigt. Jag investerar i designklassiker. Ibland tänker jag att vilken tur mina tjejer har som har en mamma med sådant bra tänk och kommer att få ärva alla dessa fina saker i framtiden. Med patina. Jag reflekterar över de klassiker som jag investerat i genom åren. När jag lyfter blicken ser jag Jonas Bohlins tylliga Liv hänga i taket. Där har den hängt i många år nu. På senare tid har jag tänkt att tyglampor blir så dammiga, vilket känns ofräscht. Min hänger dessutom över sängen. Och känns den inte liiite 00-tal. Uttjatad som bara den. Nu är den ju trots allt en klassiker, men kanske kan den flytta in i mina små prinsessors rum. Där kan den leva vidare. Men inte i mitt sovrum. Jag ser en lista över klassiker. På den återfinner jag Le Klint 172. Ännu kan jag komma ihåg hur glad jag var när jag hängde upp den hos mig. Vilket år detta var kommer jag inte ihåg, men det var väldigt länge sedan. Trots detta åkte den sedermera ut. För usch vad trött jag blev på plast och om jag inte minns helt fel samlades döda flugor i den. Urk. En klassisk Bourgie från Kartell hade jag länge. Så länge att jag mådde lite dåligt av den mot slutet. Jag kommer väl ihåg att jag köpte den för 2300 kronor och sålde den alltså sedan på Blocket för 1800 kronor i ett nafs till en tjej som var helt överlycklig över den. Det är en fin känsla att veta att ens klassiker lever vidare hos någon annan som uppskattar dem. För ärligt talat, hos mig verkar en klassiker ha en livslängd på ungefär sju till tio år. Tidigare ansåg jag nog att en designklassiker var något som stod sig för evigt. Den tanken får jag nog helt enkelt släppa. Mina klassiker får alltså förnyat liv i barnrummen eller hos någon annan människa. På så sätt kan de ju ändå definieras som klassiker, även om de inte är det i ordets rätta bemärkelse i just mitt hem. De har förhoppningsvis ett evig liv, men någon annanstans. Det är således absolut ingen konsumtionshets som pågår hos mig. Min stil är vad den alltid har varit och jag förnyar den över tid med detaljer som att en lampa byts ut, eller ny färg målas på väggen. Inget konstig med det. En snygg designlampa hör till mina prioriteringar i livet. Det kanske man däremot kan ha åsikter om, men där är vi är alla olika. Jag köper inte heller designklassiker i tron att jag bidrar till att rädda världen på något sätt. Utan jag värdesätter helt enkelt god design och hantverk. Onekligen finns det här ett högt andrahandsvärde, vilket som en bonuseffekt gynnar både min personliga ekonomi och miljön genom recycling. Därför känns det ganska bra när jag efter många år passar vidare dessa till någon annan som uppskattar dem. Att klassiker har en begränsad livslängd i mitt hem tycker jag egentligen inte alls är anmärkningsvärt. När man älskar inredning, färg och form är det väl naturligt att man vill förändra emellanåt. Att förnya sitt hem kan vara viktigt när man vill gå vidare i livet. Ett ställningstagande och en fråga om identitet. Dessutom älskar jag den kreativa processen det för med sig. Så när mina tjejer till slut flyttar hemifrån om sådär femton år, ska det bli spännande att se om de får med sig något från dagens lista över designklassiker. Förmodligen inte. Den som lever får se. Ulrika Randel Recycling är något som engagerar och jag hittade ett par läsvärda länkar på ämnet idag. Lotta Agaton uppmanar oss att byta saker med varandra, och Underbara Clara menar att vara klimatsmart är något helt annat än att "inreda med svenskt tenn". Photo: Kristofer Johnsson
