Om ett extraordinärt hem Redan när jag viker in på gatan börjar mina estetiska känselspröt vibrera. Jag känner hur sinnena skärps. Den sluttande pittoreska gatan i mysiga kvarter på Söder bjuder på en magisk gatubild. På ena sidan av gatan stoltserar den gamla skolan i rött tegel och mittemot den en länga sekelskiftesbebyggelse. När jag slår koden och sedan kliver in ser jag att detta är inte något typiskt hus från förra sekelskiftet, utan att det förmodligen är betydligt äldre än så. Jag börjar min vandring uppåt i trapphuset, och kan inte låta bli att stanna för beundra den enkla trappuppgången. Det känns som att förflyttas bakåt i tiden då allt verkar autentiskt. Och så himla charmigt. Jag är alltså på väg hem till en av Sveriges mest framgångsrika och hyllade stylister. Självklart är det kul att se hur en sådan bor, även om jag redan sett många bilder från hemmet både i inredningsmagasin och på stylistens egna instagramkonto. Dörren öppnas kort efter att jag ringt på och förutom en varm kram, möts jag av en underbar doft som genomsyrar hela hemmet. Det är sent på eftermiddagen och då det har regnat hela dagen är det ganska mörkt, och lite här och där brinner ljus. Jag börjar gå igenom rummen men allt är så snyggt och det finns så mycket att titta på att jag tar nästan inte in någonting. Istället blir jag helt blockerad. Den enda tanke som far runt i mitt huvud är att ”hur i helvete kan man bo så här!?”. Då är jag ändå ganska van vid att beträda vackra hem då dels många av mina vänner är intresserade av inredning och bor bra, och dels har jag gjort en hel del hemma hos reportage hos folk med hem utöver det vanliga. Men detta hem, det är helt enkelt extraordinärt. Allt är mörkt grått. Väggar, tak och lister samt möbler är inmålade i samma nyans. Det registrerar jag i alla fall. Jag erbjuds kaffe i köket, som serveras i en kopp som smälter in i det perfekta kökets övriga inredning. Vi går sedan in i vardagsrummet och slår oss ned. Jag har svårt att fokusera på samtalet då det känns som det flimrar i ögonvrån av alla snygga lampor jag ser utspridda i rummen. Att det är sjukt mycket grejer noterar jag också, men eftersom allt är väl grupperat i vackra stilleben på den monokroma fonden, känns det ändå så rent och vilsamt. Jag hinner också tänka på mitt eget hem när jag sitter där. Hur plottrigt och brokigt det är. Halvdant. Det måste bli en förändring på det. Jag tänker att så här vill jag bo, med allt på rätt plats och inte ett dammkorn i hela hemmet. Det är så. Genomfört. In i minsta detalj. Overkligt. Men så bor ju också Lotta Agaton här, och att hon står bakom det snyggast inredda hem jag någonsin besökt är väl kanske ingen jättesensation. Men ofta ser ju allt bättre ut på bild än i verkligheten. Inte hos Lotta. Titeln som Sveriges bästa superstylist är verkligen ingen överdrift. Tvärtom. Detta är världsklass. Ulrika Randel Vad man inte ser här är de vackra gamla fönsterglasen och tegelfasaden mittemot som jag tycker tillför en hel del till detta rum. Men att jag tänker så har ni kanske förstått vid det här laget. Det man ser genom fönstret är en stor del av helhetsupplevelsen för mig. Photo: @lottaagaton
