Om att köpa ett stycke historia Häromdagen när jag kikade igenom ett prospekt på nätet noterade jag att i objektsbeskrivningen fanns inte bara snyggt plåtade bilder utan att man också hade slängt in en äldre bild av kvarteret som våningen ligger belägen i. Det ser man inte jätteofta, men det tilltalade verkligen mig. Det fick mig att tänka på när vi köpte mitt nuvarande hem. I objektsbeskrivningen fanns en sida med rubriken ”Säljarens ord”. Där stod i första stycket: ”Denna våning har funnits i min familj i 50 år och här har vi i tre generationer firat nyår, födelsedagar, dop, studenter och pension”. Vi fick också veta att innan säljarens farfar flyttade in i vår våning bodde han i portvaktarbostaden längst ner i huset. Så här i efterhand tror jag det påverkade mig rätt mycket. Jag tänkte att om de behållit våningen i femtio år så måste de verkligen ha trivts här. Det måste vara ett gott tecken. Dessutom tyckte jag om tanken att det kanske skulle bli så för oss; att vi skulle fira många högtider här genom de kommande åren. Vi flyttade in samma månad som vår äldsta dotter föddes. Och redan inom några månader firade vi hennes dop här. Därför tror jag att mäklarbyråerna skulle tjäna mycket på är att slänga in lite historia om objektet, som bilder av den här typen. Gamla kontrakt, ritningar över planlösningar, byggnaden och kvarteret. Det får mitt hjärta att slå hårdare i alla fall, och jag tror inte att jag är ensam om det. När man lägger så mycket pengar på sitt bostadsköp som många gör idag, så köper man ju inte bara en lägenhet utan en förhoppning om ett stycke lyckligt liv. Ser man att det finns en fin historia bakom boendet förstärker det känslan av att man gjort sitt livs bästa affär, tänker jag. Ett par som vi gjorde ett hemma hos-reportage hos, berättade att på visningen hade ett mycket gammalt köpekontrakt hängt inramat på väggen och att de hade blivit förälskade i våningen delvis på grund av det. Så döm om deras förvåning och besvikelse när de upptäckte att säljarna hade tagit med sig det när de flyttade!? Riktigt risig stil tycker jag. Sånt som hör till bostadens historia ska man lämna efter sig till nästa ägare. Det är inget man får utan enbart förvaltar. Man hör ju till exempel ofta om kristallkronor som får hänga kvar när bostader byter ägare. De är helt enkelt en del av hemmet. Och så ska det förbli. Ett hus kan ju bära på ännu mer tydlig historia än en lägenhet. Gamla fotografier på huset såsom det såg ut för många decennier sedan och bilder på människor som bodde där då. Allt sådant tycker jag mäklarna ska framhäva sina objekt. Givetvis på ett snyggt sätt, så att det inte blir smaklöst eller för mycket. Tänk all historia som ryms inom de över hundra år gamla väggarna i vår bostad. Jag gillar den tanken. Mina tjejers första hem, dit de kom direkt från bb. Och ännu mer gillar jag tanken på att jag och min lilla familj nu är en del av våningens historia. Som någon kanske kommer att läsa om i en objektsbeskrivning om femtio år. Vem vet. Ulrika Randel Här är ritningen över kvarteret som jag tyckte var så fin bland bilderna i prospektet. Vad tycker ni, är detta överflödigt eller går ni igång på sånt här liksom jag?
