Efter en lång-weekend i norr är jag nu tillbaka i stan för gott efter sommaren äventyr. Den här veckan jobbar jag lite på halvfart (barnen är hos mormor och morfar), för att nästa vecka vara i gång på heltid igen. Jag tänkte att vi skulle kika lite på det bästa ur sommarens kulturutbud som jag hunnit med. När jag var på resande fot i sommar skippade jag helt serier/filmer och läste istället. Jag tog mig således igenom Ett litet liv; en roman som hyllats sedan den kom ut 2015 och fått många priser. Man kommer snabbt in i den och de trehundra första sidorna är underhållande läsning om ett gäng killar i New York på väg ut i yrkeslivet, men sedan tätnar historien och de resterande fyrahundra sidorna är gastkramande. Sådan uppslukande läsning; vackert, obehagligt och rent av magnifikt om ett liv. Ni vet när man saknar karaktärerna i flera dagar efter att man har läst ut boken. Så. Rekommenderas verkligen! Boken har fått mig att tänka i större cirklar, på vad som är förutbestämt och på slumpen. Självdestruktivitet. Och vilken jävla grymhet det finns. Och så kärlekens betydelse förstås. Jag skulle säga att det är det bästa jag läst på många år. Men visst har jag suttit uppe och tittat på serier på nätterna också. Just nu följer jag Mordet på Gianni Versace. Den serien tog inte alls tag i mig först, så efter de tre första avsnitten tog jag en paus och plöjde Trauma i tre delar. Helt ok för en sen sommarnatt. Men sedan återgick jag till Versace igen, och efter fjärde delen fastnade jag och nu får jag ivrigt vänta tills nästa avsnitt. Serien handlar i huvudsak om seriemördaren Andrew Cunanan och hans liv fram till mordet på Versace. Ett par bra dokumentära serier som jag sett i sommar kan jag också tipsa om. Först ut är omtalade The Staircase (som finns på både svt och netflix) som handlar om författaren Michael Petersons vars fru hittas död vid trappan i deras gemensamma hem. Det är blod överallt och frågan väcks: Är det ett mordfall eller en olycka? Den andra är Wild Wild Country som är en fascinerande historia om hur den kontroversielle indiske sektledaren Bhagwan Shree Rajneesh (senare känd som Osho), anlägger en utopisk stad i Oregons öken. Konflikterna med lokalinvånarna eskalerar till en skandal på nationell nivå. Helt otroligt att detta hänt i verkligheten (och än idag bygger många av våra yogaformer på hans lära). Poddar har aldrig varit min grej. Jag har provat något avsnitt här och där men mest tyckt det har varit massa flams om jag ska vara ärlig och tunar snabbt ut. Men på Mykonos började jag lyssna på Skäringer och Mannheimer och deras skämt är på en helt annan nivå med så många bottnar. Lärorikt och underhållande på samma gång, och hög igenkänningsfaktor för mig personligen. Ja, sist på bollen på den också men så himla härligt att ligga på stranden och skratta högt! Har ni några tips inför höstens mörka kvällar på bra underhållning så får ni gärna lämna dem i kommentarsfältet!
