Låt oss prata om hemlarm. Kanske tänker du precis som jag gjorde tidigare, att det finns ändå ingenting av värde i mitt hem, så det känns onödigt. Grannen under hade larm och det verkade så jobbigt att hålla på att slå på och av varje gång de gick in eller ut. Så flyttade de, och när jag kikade i mäklarprospektet förstod jag varför de hade larm då de hade en rätt omfattande konstsamling, med åtminstone tre-fyra Ernst Billgren-målningar och annat som jag inte förstod vad det var. De nya ägarna tänkte kanske som jag, och kopplade genast ur larmet. Men det skulle de inte ha gjort, för en eftermiddag vid tretiden när farmor och lilla flickan som bor där kom hem hörde de röster inne i lägenheten. När de kliver in kommer två män rusande och nästan slår ner dem när de flyr ut ur lägenheten. Därefter var vi flera i huset som skaffade larm, för det handlar ju inte bara om att bli bestulen, utan den obehagliga känslan att någon varit bland ens saker; otryggheten. Tyvärr är det ofta så att först efter något händer, så skaffar man larm. Dessutom ingår ju annat bra, som brandskydd. Det är nog min största rädsla, att alla minnen skulle brinna upp. I hallen har jag idag ett stort fång mimosa och det doftar verkligen helt ljuvligt. Trevligare att mötas av det än tjuvar...
