Jag har haft svårt med motivationen till bloggen under senare tid, och det beror till stor del att det tekniska och ljuset inte är på min sida för tillfället. Att blogga går nästan att jämställa med att träna. När det flyter och man hittar sin rytm är det underbart, men när man "faller ur" är det tungt att komma igång igen. Men jag tycker ju som sagt att det är roligt, och därför fortsätter jag. Under ledigheten har jag tagit mig tid att titta in hos mina bloggkollegor. Petra Tungården skriver så vist i ett inlägg inför 2019: "Att blogga är bland det roligaste jag vet, men ibland tryter inspirationen eller så börjar man kolla på vad alla andra 'bloggkollegor' gör istället för att göra det man själv är bra på, sin egen grej." Viktigt. Det har hänt mig, och jag ser hela tiden kollegor som gör det; börjar skriva inlägg och/eller inreda på ett sätt som tydligt är inspirerat av någon annan. Det blir bara fel, och jag strävar efter att det ska kännas som "jag" i magen när jag skriver här. Med det sagt, så är det inget fel att inspireras av sina kollegor. Inspirerad blev jag verkligen och dessutom väldigt glad över ett inlägg som Elsa publicerade igår där hon hade svängt ihop en moodboard över sitt framtida boende. Samtidigt som jag läste insåg jag också att jag personligen kunde checka av många av punkterna på Elsas lista. För man blir ju hemmablind och tycker sitt eget hem är så himla tråkigt. Speciellt efter att ha varit hemma hos Louise Liljencrantz före jul, ville jag bara kasta ut alla gamla skåp, bord och prylar som kväver mig och börja om från början med en tom canvas. När jag som sagt läste Elsas lista med saker så enkla som ett fönster vid sängen (jag har två), soffa framför sängen, ett rosa rum, massor av gröna detaljer (min favorit här hemma), "love seat som kids kan kasta sig i och kolla på film" (min dotter går direkt från sängen till den med sin bok - just nu Hungerspelen - varje morgon före frukost. Bästa köpet någonsin!), sminkhörna i sovrummet (hade jag tidigare men nu har sminkbordet flyttat in hos min ena dotter - står i ett hörn och är fullt med tingeltangel), konst (det som roar mig mest just nu och har nya köp på gång!), massa golvlampor (går inte in mer lampor här nu), "serveringsskåp där jag kan ha presentpapper och juldekorationer" (yes, vi har en serveringsgång med skåp i där vi förvarar just det), bra och rymliga gamla skåp (i barnrum, sovrum och vardagsrum), fotpallar (en last hos mig! försöker avveckla några), sisalmattor (Tuareg-mattan är väl sisalmattans Rolls-Royce!?), vaser som ser ut som skulpturer, dyna på soffan osv osv. LÄS Elsas lista här. Jag inser så klart att Elsas tolkning skulle se helt annorlunda ut än min, men hennes lista fick mig att för en stund vara tacksam över det jag faktiskt har istället för att konstant fokusera på det jag vill ha. Jag har ju min egen lista så klart för mitt framtida drömboende, men just idag väljer jag tack vare Elsa att vara glad och nöjd över mitt hem. Slutligen inspirerades jag av Sandras ord i Sandras lista om 2018, då jag tyckt att det varit problematiskt att skriva fritt på senare tid. Så många parametrar man måste ha i åtanke för att tillfredsställa alla. Det hämmar. "Mitt nyårslöfte 2019 är kanske att bryta mig friare från pekpinnar och uppfostrande kommentarer. Jag vill sluta ursäkta mig och känna mig nertystad. Jag tyckte att pk-klimatet har gjort att folk slutar blomma. Jag vill _inte_ vara en förebild, en world saviour eller en debattör eller NÅT. Jag vill inte spärras in i det faktum att jag har en stor blogg. Jag vill skriva om det jag mår bra av och funderar på och öppna upp för en välkomnande dialog som får både mig och er att växa. Vi måste kunna gå tillbaka till att vila i funderingar och öppna samtal istället för att döma varandra och bestämma hur folk ska vara och bete sig. Det är för sad alltså." Så sant, tycker jag. Jag läste exempelvis en uppmaning där det stod; "lägg inte ut bilder från din flygsemester i sociala medier". Så här; det är fantastiskt att många inredningsbloggare väljer att fokusera på hållbarhet och lyfta klimatfrågan och sprider sin kunskap till oss andra. Tack för det! Men det här är fortfarande en blogg som handlar om inredning och det härliga i livet i första hand. Det innebär inte att jag är "en aningslös idiot" som Sandra så bra uttrycker det, och tycker att klimatfrågan är oviktig. Trogna följare vet att jag har bott i samma lägenhet de senaste tio åren (kanske låter konstigt men det är ganska unikt i inredningskretsar), långsamt byggt upp mitt hem (och det pågår fortfarande) med stor del vintage-köp, osv osv. Däremot älskar jag att frossa i fina bilder/miljöer samt härliga drömhotell och det kommer jag att fortsätta med. Oavsett var de är tagna. Så vi vet var vi har varandra. Inte för att ni läsare brukar kritisera här, tvärtom! Jag brukar tänka att ni är lite som jag; ni fattar helheten i livet och lägger energi på rätt saker.
