Nu har äntligen semesterlunken infunnit sig sedan några dagar. Ni vet när man inte längre har koll på vilken veckodag det är, eller känner att man måste göra massa saker. Vi tar dagen som den kommer, provar olika stränder, men känner inte att vi måste stanna hela dagar i solen. Utan går lite hit och dit som vi känner. I dag tog vi lokalbussen till öns vackraste strand enligt guideboken. Jaha liksom, kände vi när vi kom dit och andra besökare såg lika förvirrade ut som vi. Ärligt talat är stranden runt hörnet från vår bostad minst lika fin. Så efter ett dopp lämnade vi den stranden och letade upp en taverna som i princip låg på vattnet, och satte oss där och myste i stället. Att det låg en liten hamn precis bredvid där fiskare just dragit upp dagens bläckfisk, och dessutom plockade upp en krabba till barnen som sprang med håvar fulländade stunden. Dagen avslutade vi med ett kvällsdopp på vår egen strand, och nu blir strax lite grekisk mat innan det är dags att krypa till kojs med en deckare. Ni vet när man har de åttio sista sidorna kvar i en spännande bok, och egentligen bara vill hem och läsa. Där är jag nu. Totalt avkopplad.
