Amelia Widell tipsade om Casa Privata i Praiano på Amalfi-kusten, och det hotellet åkte så klart upp på listan. Jag har ju varit runt i de flesta orterna där nere, och det är ju så otroligt vackert, men galet mycket turister, vilket kan kännas lite märkligt emellanåt. Casa Privata ser ut att vara ett ställe som man helst inte lämnar, utan bara njuter av hotellet och omgivningarna, och Amalfi-kustens skönhet. Lika bra det, kan jag tycka. Taket! Ja, som ni kanske märker handlar det mest om resor och allt kring det i mitt huvud just nu... Så lite mer reseblogg än inredningsblogg just nu kanske. Men det är också något jag lärt mig om själv. Jag är inte den som nördar in mig på perfekta inredningsdetaljer, som jag tänker att en sann stylist gör. För mig handlar det mer om en skön atmosfär, en känsla i magen (läs själen) vare sig det gäller en verklig miljö eller en bild. Min hjärna jobbar mer med intryck i stora drag, helheter. Ibland kan jag önska att jag vore en person som lade mer omsorg på detaljer, men det är helt enkelt inte jag. På senare år kan jag tycka att det är rätt befriande också, att allt inte behöver vara så perfekt in i minsta detalj. Nackdelen är att jag kan bli sjukt missnöjd med t.ex. ett jättefint hotellrum, om utsikten inte känns "rätt". Ja, ni förstår att jag är kräsen när det gäller hotellrum. Men det har alltså inte alls med kostnad att göra. Utan känslan. Photo: Casa Privata (tipstack till Amelia!)
