Alltid när jag lägger upp en bild från mitt vardagsrum får jag frågor om verket på väggen. Den gapade ju tom pinsamt länge. Det berodde på att jag letade ett lite större verk då väggen är väldig lång och det kändes plottrigt med en tavelvägg eller något mindre hängande över soffan. För mig är det med konst (och vintage-mattor) som med kärlek; när man ser "det" så vet man. En magkänsla. Jag fixar inte att harva på med något temporärt som får duga tills vidare. För mig handlar det inte heller om att det ska vara konst som är "inne" även om jag såklart är medveten om att man formas av samtiden. Utan det ska tilltala mig. Ann Edholm heter konstnären bakom verket på min vägg. HÄR finns mer av hennes arbete. Mitt verk är tidigare; jag kan tänka mig att det är 90-tal och en helt annan stil än hennes senare arbete. Just nu finns det ett mindre verk (ovan) i samma anda som jag verkligen älskar ute till försäljning. Tyvärr lär det inte landa hemma hos mig denna gång.
