Det här hemmet i Nantes plåtat av Jonas Ingerstedt är så nära min smak man kan komma tror jag. Här skulle jag verkligen trivas. Min drömsoffa, eldstäderna, mattorna, färgvalen. Och så är det så där slarvigt perfekt. Jag blir till och med glad över mina bruna golv när jag ser detta. Med jämna mellanrum tröttnar jag på dem, även om jag vet att de är rätt för mig i längden. Tänk om man skulle orka måla om alla snickerier nu när jag lutar åt att behålla väggarna i vardagsrummet ljusa ändå. Och min älsklingsstolar, Side Chair av Bertoia. Så glad att de ännu inte är lika uttjatade som Eames och Thonet har blivit här hemma. I Frankrike alltid en del av inventarierna i vackra hem. Givetvis en fluffig marockansk matta i barnrummet. Såg ni förresten den fina barnklubben på hotellet som Amelia Widell bodde på i Marocko. Så borde alla barnklubbar se ut. Mer marockanska mattor åt barnen! Foto: Jonas Ingerstedt
