Annons

Annons

SUNDAY COLUMN

Om det drömmiga bloggspråket

 

Debatten om att det målas upp en perfekt bild av livet på instagram och bloggar tror jag att vi alla är överens om att vi ledsnat på för länge sedan vid det här laget. Alltså den som förmedlas genom bilder. Jag har över huvud taget aldrig förstått den debatten ändå. Vad är det som är så farligt med att visa underbara bilder!? Det är ju enbart inspirerande och härligt.

 

Men på senare tid har det börjat skava lite även hos mig när jag läser livsstilsbloggar. Det beror visserligen inte på bilderna. Utan språket.

 

Jag har dock inte analyserat mina känslor närmare. Men så läste jag ett inlägg hos bloggaren by Emma. Nämligen:

 

”Jag har försökt att vara tyst. Att inte poängtera det uppenbara. När jag och min make satt i bilen och pratade om saker som irriterade oss så berättade jag eftersom jag visste att han skulle förstå min frustation och irritation. Nu kan jag inte längre vara tyst. DRÖMMIGT är inget ord. Jag ser det i bloggar och även i magasinens digitala artiklar och för varje gång blir jag allt mer uppgiven. År 2016 kan vi inte använda ett annat språk bara för att det inte ska tryckas på ett papper. Det skrivna ordet blir inte mindre viktigt för att det inte ger dig trycksvärta på händerna.”

 

Där trillar polletten ned hos mig. Jag blir full i skratt och inser att jag själv ryckts med i detta språkbruk och använt ordet drömmigt, det är jag helt säker på, även om det verkligen inte känns som ”jag”. Men det är just det. Det här nya bloggspråket breder ut sig i lavinfart och verkar smittsamt då ordval och uttryckssätt på många bloggar ser ungefär likadant ut i dagsläget.

 

Kan det bero på att ord som fantastisk, underbar, snygg och häääärlig blivit alldeles urvattnade och tappat sin kraft. Så livsstilsbloggarna som vill förmedla hur underbart allt är måste utforma nya ord för att skapa effekt.

 

Drömmigt börjar dessutom numera kännas rätt vedertaget, då jag dagligen snubblar över nya begrepp som nu senast verbet ”finrysa” och substantivet ”finrysningar” som jag sett på olika bloggar.

 

Nu är jag ju språkliberal, då språket speglar samtiden och det finns ingen poäng med att kämpa emot språkets naturliga utveckling. Kanske har vi behov av att finrysa i drömmiga miljöer under 2016? Kanske kommer vi om ett par år också att återfinna dessa begrepp i SAOL? En sökning på Pinterest på ordet ”drömmig” genererar i alla fall massor av bilder idag.

 

Å andra sidan känner jag för spåket som med trender. När alla helt plötsligt nu har ett personligt språk med egna påhittade ord, som ändå låter likadant, då längtar jag efter en motpol. Lika trött på den tillrättalagda personliga stilen som på påhittade ord som drömmigt känner jag mig nu. När man tar i så mycket med språket och det görs hela tiden på många håll, blir det istället bara platt. Till slut komiskt. Hur drömmigt kan allt vara liksom?

 

Nej, mina vänner, nu ska jag kort och gott njuta av denna söndagskväll. Den är inte på något sätt drömmig. Och finrysningar får jag inte heller av den. Den bara är.

 

Ulrika Randel

 

2878e3d3b51f01d9ef28268c2416448b

 

Foto: via by Emma 

LÄS OCKSÅ

(0)
(0)

7 kommentarer

Annons

Annons


SENASTE FRÅN RESIDENCE