Annons
Annons


SUNDAY COLUMN


Om aktivt föräldraskap

Jag ska vara helt ärlig; att sitta i sandlådan eller stå och putta på fart på gungan tyckte jag aldrig var speciellt kul när barnen var yngre. Att hänga i parken var aldrig någon favoritsysselsättning hos mig. Visst, det finns inget gulligare än en babblande tvååring, men jag uppskattar verkligen den ålder mina tjejer är i nu. Den stora är sex och den lilla fem och det finns så många roliga aktiviteter man kan göra tillsammans.

Annons

Idag var simskolan inställd på grund av höstlovet så vi tog en riktigt lång och mysig sovmorgon. Tjejerna leker helt självständigt med varandra i timmar utan att tjivas, så numera kan man ju mysa på eget håll i hemmet med morgontidningarna. Efter lunch hade vi cykeldejt i Hagaparken med bröderna Stenberg. Sedan var planen att laga söndagsmiddag tillsammans. Ett alldeles kravlöst och trevligt upplägg.

Efter att ha fräst genom Hagaparken som denna söndag var overkligt vacker med sina färgrika löv på de gamla träden såväl som på marken och stannat för en glass vid Koppartälten sade vi hejdå till vårt trevliga sällskap vid Norrtull och skulle sedan cykla på egen hand den sista biten hem.

På långt håll såg jag att det stod någonting på trottoaren invid en container. När vi kom närmare såg vi att det var ett sjuttiotalsdockskåp fullt med saker huller om buller inuti. Vi stannade cyklarna och jag hojtade till tjejerna att vi gjort ett fynd;

–Mamma är en riktig containerråtta; vet ni vad det är!? frågade jag.

–Det är någon som återvinner, fick jag till svar. Dagens sexåringar.

Jag lastade upp vårt fynd på pakethållaren och vi fick styra cyklarna sista biten hem. Förvisso ingen Ägget-fåtölj som folk brukar hitta på gatan i inredningsmagasinen, men jag var galet uppspelt över det gamla dockskåpet ändå. Nu skulle här fixas till mina tjejer!

Jag plockade fram alla mina färgburkar och jag och sexåringen började diskutera färgsättningen. Självklart skulle vi ha ett rosa sovrum och jag började måla. När det var klart var det dags för vardagsrummet och där tänkte jag Stiffkey Blue och körde igång. På vardagsrummets vägg hade någon klistrat fast en ful glittrig spegel. Inga problem tänkte jag; den målar jag in i samma blå kulör som väggarna.

Där någonstans dök sexåringen, som lämnat rummet en stund, upp igen. Skrek rakt ut att det var fulaste hon någonsin sett.

–Det är för mycket färg!! vrålade hon.

–Barn gillar färg, det har jag sett på Fixa rummet, svarade jag.

Men det var bara början på det hela; när hon såg på att jag hade målat över spegeln bröt det loss helt. Men jag gav mig inte. Jag fortsatte att måla medan hon gastade. Efter en stund tröttnade hon och försvann ut i vardagsrummet.

Jag tänkte att till Stiffkey Blue skulle jag måla alla snickerier i Railings. Trappräcket och trapphuset likaså. Så snyggt alltså. Sen fick jag lite dåligt samvete över att jag inte lyssnat på min dotter och tog en våtservett och försökte torka bort färgen på den där spegeln som från början var cerise. Det gick sådär. Samtidigt ropade någon från vardagsrummet:

–När är det mat?

–Snart. Ta lite pepparkakor i köket så länge, svarade jag.

Jag kunde inte sluta, utan måste måla klart, så vi kunde börja inreda sedan. Där hade jag lovat att de skulle få göra som de ville, bara jag fick måla klart. Hela nedervåningen inklusive badrummet målade jag enhetligt i Pavilion Grey. Supernöjd ropade jag på sexåringen. Femåringen verkade inte bry sig nämnvärt om kulörvalen.

–Visst blev det fint!?

Hon nickade och log. Sedan sade hon:

–Mamma, det blev faktiskt riktigt snyggt med spegeln efter att du torkade bort färgen. Nu är den lilaaktig. Det gillar jag.

Alla var nöjda och glada igen.

Jag insåg att vi vid det här laget var sena med maten och att jag måste springa och köpa några ingredienser som saknades till vår söndagsmiddag. På affären träffade jag en väninna och berättade att vi haft en liten familjekris där hemma om kulören i dockskåpets vardagsrum. Ja, jag hörde själv hur dumt det lät och väninnan skakade frågande på huvudet.

Nåväl, slutet gott allting gott. Nu kan de få göra vad de behagar med det där dockskåpet. Om de vill måla gubbar på väggarna, klista fjädrar och paljetter överallt så kan de gärna göra det. Mitt verk är avslutat.

Men kanske skulle jag ta en sväng till Myrorna när tjejerna är i förskolan imorgon ändå, för att se om jag kan hitta lite coola vintagemöbler. Det är ju lite väl minimalistiskt utan soffa och köksinredning saknas. Lite stuvbitar från Svenskt Tenn skulle ju inte heller skada; täcken och kuddar behövs. Kanske vore snyggt med gardiner också.

Näe, dags att krypa till kojs nu. Jag ska bara bläddra i något modemagasin först. För tänk om jag skulle hitta lite snygga bilder att klippa ut. Lite prints behövs ju alltid.

Ulrika Randel

IMG_4125

 

 

LÄS OCKSÅ

DELA (0)
PINNA (0)

4 kommentarer | Translate


Annons




Annons


Laddar