Annons

Annons

Lördagstankar

Veckans finaste lilla tvåa i toppskick på bra läge hittar vi helt klart på Sibyllegatan denna vecka. Men utöver den snygga inredningen är det den lågmälda konstsamlingen som sticker ut! Jag skulle kunna tänka mig rubbet rakt av.

Annons

Precis som många andra har jag också fallit för Emma Bernhard som jag först fick upp ögonen för vid en middag hemma hos Hanna Wessman. Här ett fantastiskt verk av henne. Precis vad jag skulle vilja ha på min stora vardagsrumsvägg här hemma!

Och sovrummet är helt i min smak. Ett hem med en tydlig röd (svart) tråd där inredning och konst harmonierar.

Annars då. Ja, liksom så många andra fick jag vandra hem igår på grund av det fruktansvärda dådet på Drottninggatan. Jag befann mig i en söderförort, och när vi insåg allvaret och att kommunikationerna nog inte skulle komma igång på ett bra tag, var det ju bara att börja gå. Jag och en kollega valde att gå längs med vattnet från Mälarhöjden in mot stan. Solen var på väg att gå ner och Stockholm var så vacker i sin vårskrud att det gjorde ont, och det var svårt att förstå vad som hänt inne i stan. Men när vi gick över Liljeholmsbron och möttes av långa lämmeltåg av människor så började det att sjunka in. Medan massorna var på väg ut ur stan, gick vi motströms in mot stan. Det var så obehagligt och mina tankar gick till alla människor på flykt som lever så här dagligen.

Väl vid Hornstull var stämningen en annan. Massor av folk på gatorna, krogarna var fulla och en enorm kärlek fanns i luften. Vi slank in på Ramblas vid Västerbron för mat och dryck, och där satt vi med människor runt omkring oss som alla givetvis talade om samma sak. Känslan av gemenskapen där alltså. När jag tog notan och skulle gå, fick jag ett varmt ”ta hand om dig” av servitrisen.

Tunnelbanan hade precis kommit igång, så istället för att fortsätta gå hemåt över Västerbron hoppade jag alltså på den mot Odenplan. Vi var inte speciellt många ombord, och tåget skulle bara passera T-centralen och Hötorget, men väl vid t-centralen fick vi plötsligt grönt ljus för att stanna. Där var det givetvis helt folktomt och ingen hoppade av. Sån märklig känsla.

När jag kom fram till Vasastan möttes jag av en spökstad. Mörkt och tyst. En sån kontrast mot Hornstull och så obehagligt.

Idag är det en ny dag, och i morse åkte vi tysta genom en folktom stad, förutom poliserna då, till ridningen ute på Djurgården. Så många tankar och känslor som passerade genom huvudet under färden. Det var som att se Stockholm med nya ögon. Och den här händelsen har på något sätt fått mig att älska Stockholm ännu mer. Den vackraste av städer. Mitt hem.

Nu hänger jag bara hemma, men jag har förstått att människor idag vallfärdar till Drottninggatan för att hedra offren. Mina tankar går till dem och deras närmaste.

Photo: via Ekenstam

LÄS OCKSÅ

(98)
(100)

2 kommentarer

Annons

Annons


SENASTE FRÅN RESIDENCE